Det är svårt

Hejsan nu ska jag skriva av mig lite. För det är väldigt svårt för mig just nu.
Idag är jag hemma ifrån skolan eftersom jag är sjuk och mår inte bra. Har svårt att andas eftersom jag är förkyld och väldigt täpp i näsan ibland, jag har ont i örat, som lock nästan, haft det i tre dagar nu. inte alls skönt och ibland smäller det till i örat och då vill jag hugga av mig mitt öra.
Jag har det jobbigt i skolan också eftersom jag har problem hemma så har jag inget ork till skolan så skiter jag i allt och hamnar efter och då mår jag ännu sämre. Har just nu skrivit till två av mina lärare och berättat hur det är, får hoppas dem förstår och vill hjälpa mig.
Så fort jag tänker på skolan vill jag bara börja gåta och gömma mig för att slippa tänka på det. Å hemma då? ja jag vet inte, det är bara skit pågrund av några saker som jag inte vill ta upp här, svårt för mina föräldrar att försvara sig när dem inte kollar min blogg.

Jag vill bara tacka min pojkvän för att han finns vid min sida och stöttar mig genom allt, om han och jag inte hade flyttat ihop skulle jag inte klara av att leva. tack vare våran lägenhet kan jag slippa tänka på allt och stor tack till hans underbara familj som också har stöttat mig genom allt. Ni är guldvärda allihopa.

Tyvärr så har jag inte så många av mina gamla vänner kvar efter jag och Kevin blev tillsammans och flyttade. Det är synd, känner ibland att jag saknar ha mina nära vänner bredvid mig, men jag måste lyfta på min feta rumpa och höra av mig till mina vänner och få tillbaka den kontakten vi hade förut. men jag är för lat.

Tack vare allt det här så har jag ingen ork till något varken mat eller bry mig om mitt yttre eller vad folk tycker om mig. jag känner att jag behöver prata med någon om allt det här. Det är mycket som finns som inte jag har ens tagit upp här, mycket som har hänt när jag var mindre och gjorde dumma saker och hände mig dumma saker.

Behöver skriva av mig också känner jag. Nej nu ska jag runda av det här, tackar för er som läste allt det här och inte klagar eller tror saker om mig. Jag är fortfarande Ida.
Puss

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0